TFT och
stresshantering sätta mig själv i
första rummet
TFT
och stresshantering sätta mig själv i första rummet visar att metoden
går att använda också för att lösa upp stress. Den handlar om mig
Barbro.
Den
här solskenshistorian är egentligen flera knackningar som hör ihop, som
löste upp stränga tankar inför arbete, inte få ta plats och är en lång och lite märklig
historia som börjar med en rädsla att sätta
mig själv i första rummet och går via barndomsminen till ett tidigare
liv under andra världskriget...
(Tidigare liv kommer inte upp så ofta under behandlingarna men gör det
det är det för att den personen naturligt i vardagen tänker på sig
själv som någon, en varelse, som lever många gånger.)
När
jag nu läser det jag skrev då - minns jag inte - jag tror att
jag
spelade in och skrev ner - som tur var för det är en intressant
historia att ha kvar.
TFT
och stresshantering sätta mig själv i första rummet
2006 nov
Det
jag arbetar med är min känsla och min iakttagelse av att jag har svårt
att prioritera mig. Det skapar stress. Jag jobbar för mycket.
TFT 1.
Jag får inte sätta mig själv i första rummet.
10.
( I
metoden ingår att "ranka" på en skala hur jobbigt något är. Du kommer
att följa hur siffran sjunker hela tiden.) Läs
mer om "rankingen".
Bild
kommer upp från när jag är liten och tänker på mig själv. Jag vill ta
plats och ha något och mamma straffar mig. Hon var ofta arg när jag tog
för mig och vaktade mig speciellt i förhållande till min fyra år yngre
bror. (Det gjorde hon till den dag hon lämnade Jordelivet.)
Vad är det
värsta med att ta plats?
(Associationerna
flödar fram i mig medan jag knackar.)
- jag blir bestraffad
- det är orättvist
- mamma njuter av att straffa mig och väntar på ett tillfälle
- jag är förföljd
- jag kan inte försvara mig
- jag måste stanna kvar och ha det dåligt
- jag har ingen utväg
- jag vill lämna kroppen rakt upp och ut ur mig
- jag får inte lämna kroppen
- jag är tvungen att leva
- jag vet inte – något händer i kroppen (Det
börjar kännas konstigt i kroppen där jag sitter.)
Vad händer i
kroppen när jag tänker på att jag är tvungen att
leva?
Allt försvinner runt mig där jag sitter. Det finns bara jag och min
kropp.
Något finns över hjärtat – mörkt – nej över hjärtchakrat – jag håller andan och
upptäcker att jag är i en cylinder av cement grått som
påverkar andningen.
hur jobbigt är det
melllan 0-10? Frågar jag mig själv.
10
Jag fortsätter
knacka och uppleva att jag är inne i en cylinder
Cylindern är också mitt skydd.
Jag gömmer mig i den den är ett skydd.
Jag är tvungen att leva på ett visst sätt som inte är jag. Det
är det som är svårt
Jag
får inte sätta mig själv i första rummet betyder att jag inte får vara
mig själv. Jag måste hela tiden vara någon annan och
anpassa mig efter
mina föräldrar. Jag är inte jag.
-
Jag får inte vara jag, då vill jag inte leva. Säger lilla
Barbro.
Sorg kommer upp och
jag fortsätter knacka.
- Jag vill inte ha det så här
- Jag kan inte ha det så
här – mer energi i
den tanken.
- Jag vägrar att ha det så här mer.
- Jag sätter mig själv i första rummet så som jag är.
Noll. Skalan är nere på noll nu.
Det släpper spänningar i magen. När ett problem har släppt börjar de
komma positiva bilder, tankar, känslor av sig självt...
- Jag är fri och vuxen nu och kan göra som
jag vill.
Kontroll. (Jag
brukar alltid kontrollera att det nya positiva håller)
- Nej jag är inte tvungen att leva så här och
jag gör det inte.
- Ingen har att göra med hur jag är och gör.
- Ingen kan bestraffa mig idag för att jag är jag.
- Jag är som jag är
Det
känns okey att sätta mig själv i första rummet. Det betyder att jag får
vara som jag är och jag vet att jag egenligen är långsam. Men har
alltid tvingats att hålla andras rytm. Det är en del av min livsstress.
Från det jag var liten till idag.
Jag behöver tid att bara vara utan att göra och prestera.
Sitta i soffan i mitt städade vardagsrum och bara finnas till och känna
att det räcker.
Men
- Här
börjar nästa begränsning att glida fram på egen hand... Jag inser att
jag har mer att knacka bort för att minska stressen. Det är vanligt att
nästa inre hinder kommer på ett klokt intelligent sätt. Vårt inre har
sådana resurser för att läka oss själva. (Samma magiska ordning sker
när jag behandlar med
ljusakupunktur.)
En ny "kräkboll" med inre begränsande tankar och känslor väller fram:
- Jag känner lite skuld när jag tar
mig tid att bara vara med Frida.( Min lilla kompis på 8 år)
- Jag arbetar inte hela tiden! =
fel fel.
- Jag måste
arbeta hela tiden.
- Jag måste röra på mig hela tiden.
Verka upptagen igång aktiv.
/ett
gammalt krav från min mamma som inte tyckte om när jag inte gjorde
något, eller läste eller vilade. Så fort hon var i närheten var jag
tvungen att göra något även om jag var på mitt rum och hon öppnade
dörren. Förbjudet att vila och göra ingenting/.
TFT
och stresshantering sätta mig själv i första rummet
Till toppen
TFT
och stresshantering sätta mig själv i första rummet
TFT 2 dags att börja
med den.
TFT 2.
Jag måste göra något hela tiden.
10. Jag blir
stressad bara jag tänker på att jag måste göra något hela tiden. Jag
associerar och det kommer upp barndomsminnen.
- Jag har inte rätt att existera om jag inte GÖR något, rör på mig, vad
som helst.
- Jag orkar inte göra och röra på mig hela tiden.
- Jag behöver vila.
- Jag tvingas att gå på viljan. Att sätta på någon slags motor i magen
som drar.
Hur ser den ut?
Ett råtthjul som snurrar i magen. Av vit
plast. Det snurrar fort.
Jag knackar vidare
och det blir lugnare på en gång när jag fokuserar på bilden av
råtthjulet och känslan i magen.
Men jag hör inne i mig:
- Jag måste. Jag måste.
Jag måste.
Jag ser en bild av råtthjulet. Det är jag som springer inne i hjulet.
Jag är trött. Jag är andfådd. Raglar fram.
Men
jag accepterar läget. Jag känner inte till någon annan verklighet. Jag
tror att om jag sätter mig ner i hjulet kommer jag att svepas runt som
i en centrifug. Så jag måste
springa.
8
(Det
sjunker sakta och jag behandlar mig själv vidare.)
Hjulet har stannat.
Jag sitter utmattad i hjulet och andas tungt. Jag är trött. Men det
kommer en glädje i mig
också.
Kampen är över. Jag bara vet det. Aldrig mer ska jag springa på någon
annans befallning. Jag är jag och jag får ta saker i min egen takt. Jag
måste inte göra göra göra som innan.
3
(Det
forsätter sjunka och jag övergår till att knacka och göra speciella
ögonrörelser samtidigt.)
Jag
vill ut ur hjulet, buren också men det finns en föreställning om karma,
om att livet är en kamp att jag inte kan förvänta mig att kliva ur
karmahjulet. (När jag skriver det är till hemsidan förstår jag inte att
jag tänkte så... jag brukar aldrig tänka i "karmatermer" annars.)
Spjälorna öppnar sig i hjulet nertill.
Jag gäspar mycket
och blir yr eftersom starka energier lämnar mig
Alldeles slut, trött
i armarna men blir också långsamt
lugnare.
Hjulet löses upp.
Det positiva börjar
komma av sig självt i mig. Fina lugna tankar.
Jag är en fri människa.
Människan är född fri. Jag är fri. Äntligen. Ingen mer kamp för mig
tack. Jag har fått nog efter alla år i råtthjulet.
Spänningar släpper i
kroppen de bara rusar iväg bort och jag går ner i vila
Jag behöver vila mer än jag gör. Kroppen behöver återhämta sig.
Efter en stund drar
omgång nr 3 igång:
Nej, jag kan inte vila jag måste
arbeta. Arbeta.
Jag kommer in i en
känsla av att arbete är något tungt och svart för mig. Ett måste.
Något som andra tvingar mig till eller något som tex ekonomin.
Begreppet arbete saknar glädje för mig.
TFT
och stresshantering sätta mig själv i första rummet
Till toppen
TFT
och stresshantering sätta mig själv i första rummet
TFT 3. Så hur tråkigt är arbete???
10
på skalan.
Jag knackar igen. Jag blir trött i hela kroppen, sjunker
ihop och det är svart framför mig inuti.
Det
kommer upp en bild av när jag arbetade första gångerna i mitt liv… på
EPA på loven på gymnasiet. Tror kanske även lördagar eller något.. och
på Maskinverken på sommaren.
Den där känslan av oro i magen. Den snurrar. Jag vill inte vara där.
Oro ångest spänd.
Minne
från min första prao på en förskola i Jakobsberg. Där jag drack kaffe
första gången för jag antagligen inte vågade säga nej.
Jag blir bara trött när jag tänker på arbete. Något meningslöst. Där
jag inte är levande eller närvarande.
8
på
SUD-skalan.
- Arbete är död!
(kommer det inifrån plötsligt och oväntat) Jag får ont i magen.
Minnen
från koncentrationslägret kommer upp. Jag ser mina vänner i lägret
arbeta sig till döds. De var magra, sjuka, svaga men de tvingas att
arbeta i alla fall och vi har inget hopp om att lämna lägret. Vi vet
att vi kommer att dö.
Men vakterna tvingar oss att arbeta. Vi får bara
lite lite mat. Torrt mörkt bröd vatten bara lite så vi håller oss vid
liv.
Sorg kommer upp och
den här lilla flickan har kommit till mig i så många sessioner jag
tagit också med andra terapitekniker.
Jag arbetar för att hålla min lilla flicka vid liv. Hon
behöver mat. Jag måste arbeta fast jag vet att just arbete är död. Jag
gör lite varje dag och blir svagare. Det är en cirkel av förlora
förlora.
Men jag måste kämpa varje dag för att vi ska få mat. Jag lider
av att se henne lida. Men vad ska jag göra? Jag kan inte slå ihjäl mitt
eget barn fast jag ibland har tänkt det.
Fången är mycket arg!!!
Jag är arg. Mycket arg.
Under den magra lägerfångens gråa hy och tunga steg finns en vrede.
Jag
är arg på vakterna och vakterna är arga på oss. Vi lyder inte. Vi är
fumliga av svaghet men också av vanmakt och det gör att vi tappar
saker. Jag vill inte vara här men jag måste.
Det lättar. SUD
börjar sjunka och andra tankar kommer in när de ursprungliga
traumatiska känslorna löses upp med TFT.
Ja, ja, jag
måste väl vara här då men jag tänker inte arbeta ihjäl mig. Jag ska
arbeta så lite som möjligt men ändå få mat. Jag måste tänka på min
lilla flicka. För hennes skulle ska jag klara det här. Det här
vansinneslägret kan inte fortgå. Vettiga människor måste förstå att vi
har det så här svårt.
Fången börjar se ljusare på livet i
koncentrationslägret
Det är mindre kallt att vara i lägret nu. Jag ser ljusare på saker. Jag
får erbjudande om ett annat arbete. Ett lättare arbete i ett tvätteri.
Där är det varmare. Inte lätt men lättare sa jag. Och jag kan ha
flickan med mig det är det viktigaste.
Snart är det vår och allt kommer
att kännas bättre med ljuset och värmen. Vi har det bättre nu.
Jag
har faktiskt skrattat idag. Här?! Det känns helt vansinnigt. Men jag
har en granne som arbetar intill mig och hon struntar helt i vart vi är
och att vi arbetar i dödens läger. Hon säger att hon lika gärna kan dö
skrattandes. Det blir inte bättre för att man dör ståendes. Jag förstår
inte hur hon fungerar.
Min lilla magra flicka log också för första
gången på evigheter. Kan inte minnas att hon skrattade förut.
En bra sommar i lägret
Vi
fick en bra sommar i lägret. Faktiskt. Efter omständigheterna. Vakterna
plågade mig inte varje dag. Tvätteriet var bra. Jag kände hopp.
Sedan kom vintern…
Jag
börjar knacka på smärtpunkten och göra öronrörelserna för smärtan och
inställningen till arbete som död har sjunkit tillräckligt. Jag blir
trött på slutet av övningen.
Arbete
är död? Men vi är tillsammans
Tja det är det…men jag har börjat förlika mig med att vi kommer
att dö här min dotter och jag. Det verkar kanske konstigt men det är
okey. Vi klarar inte en vinter till. Vi kan lika gärna dö. Då slipper
vi arbeta.
Flickan måste också hjälpa till så gott det går. Men vi är
tillsammans. Jag sluter en bubbla runt oss. Jag känner att
vi kommer
att dö tillsammans. Jag vill att det är så. Arbete är död men det gör
ingenting.
Det kommer andra liv. Andra möjligheter.
Jag gör den sista
ögonrörelsen där jag ser upp i taket. Den brukar hjälpa så svåra
känslor släpper helt. Inte vet jag vad det här är för historia
jag berättar. Men det händer saker i kroppen. Jag blir lugnare.
Efterkontroll och tankar om mig idag
Ja
,jag har haft med mig en upplevelse och föreställning om att att arbete är död.
Så jag har arbetat ihjäl mig i
det här livet också. Koncentrationslägrets taggtråd har funnits runt
mig. Vakterna har jagat och plågat mig även i det här livet. Mitt
kontor har blivit mitt fångläger.
Vad ska jag göra åt
det? Det är bara
att släppa.
Själva begreppet arbete är helt sjukt på den här
planeten. Att någon ska sälja sin tid. Timmar dagar månader år av sin
dyrbara värdefulla fantastiska levande tid på planeten. Begreppet
stinker. Men inte känner vi stanken. Arbete utan glädje är död. Arbete
utan mening är död. Arbete utan respekt och vila är död.
Ja vi arbetar
ihjäl oss på stressens villkor.
Människan
är född fri och protesterar
djupt inne i cellerna mot ofriheten.
Men
siffran är 3 fortfarande. Det betyder att jag inte har släppt det är
ända ner på cellnivå. Det känns fortfarande som att arbete är död.
Så
jag knackar på ordet arbete bara. För att tvätta rent det precis som
jag tvättar rent måndagar. (Jag har gjort den en gång tidigare -
upptäckte att jag hade ett helt kulturellt arv av föreställningar om
måndagar och ville testa vad som hände när jag löste upp dem. Jag vill
vara neutral och fylla dagarna med det som betyder något för mig... )
TFT
och stresshantering sätta mig själv i första rummet
Till toppen
TFT
och stresshantering sätta mig själv i första rummet
TFT 4. Arbete är död - fortsättning
10 på skalan igen.
Ibland tar det många omgångar innan allt lägger sig lugnt och härligt i
kroppen.
- Fult ord bara att titta på.
- Det ligger tvång och tråkigheter i det.
- Arbete ska inte vara roligt
- Först det tråkiga sedan det roliga
- Gör det!
Gör det!
Gör det!
- Gör dina läxor gör dina läxor
- Inte leka inte leka. (lilla Barbro är här igen:) )
3
- Men om jag får bestämma själv kan arbete vara roligt
- Jag tycker om att plugga och lära mig skriva fint och vara i skolan
- Jag vill ju ha något att göra
- Arbete kan ju vara som att leka om jag får bestämma själv och göra -
det jag tycker om NÄR jag vill.
- Till och med sången fick de tråkig i skolan. Vad var det de gjorde
fel?
Det
var en läroplan
inte en gudomlig glädjefylld flödande utvecklingsplan för barnen
som styrde arbetet. Ingen timing. Ingen individualitet. Och så betygen.
Göra, göra-måttstocken.
2
(Och här kan vi se helt säkert en av anledningarna till varför jag har
haft egen firma sedan 1980.)
- Jag arbetar som jag vill när jag vill. Jag har ingen boss. Jag är fri
inuti numera.
- Pengar
har dålig energi för det är ofrihetspengar. Sälja sig timme för timme.
Vansinne. Vem har hört ngt så dumt… och alla har vi gått på det.
- Det
är omöjligt att arbete ihop sitt levebröd. Det är ett n ollsummespel.
- Mikael och jag ska finna andra sätt få ihop pengar. Jag lämnar
arbetsdöden nu och övergår i pengaflödeskulturen.
Noll.
Tack TFT. Tack.
TFT
och stresshantering sätta mig själv i första rummet
Jag har fått arbeta vidare mot att mer njuta av
livet...
Det
släppte inte helt det här att jag arbetar för mycket och är lite sträng
mot mig. Det fanns andra aspekter som jag också har fått knacka på, men
resan var så intressant och både typisk och ovanlig att jag valde att
publicera den.
Om vi har
grundteman i vårt liv som vi kämpar med behövs det fler omgångar och
ibland också andra saker som stöd av vänner som peppar, göra planer för
hur nå sitt mål.
Jag
arbetar också med andra som behöver vägledning mot nya mål och lär ut
lagen om attraktion, mental träning m.m.
Maila mig
gärna om du tror att vi skulle kunna arbeta bra tillsammans
med att behandla och lära dig TFT. Så bokar vi en tid.
Jag har klienter från många delar av landet.
Barbro Sol
Bronsberg©
och ska du sprida den här texten vill jag absolut att du anger mig som
källa. Det har med upphovsrätt att göra.©
Lite extra om hemsidor och sökmotorer
Och du kan inte kopiera allt och lägga in på en annan hemsida. Det ses allvarligt från
sökmotorer och kan resultera i att bådas
hemsidor stängs ner. (Vill du veta mer om hur det fungerar kan du maila Mikael Stjernvall.
Han håller kurser i sådant.)
TFT
och stresshantering sätta mig själv i första rummet
Från
sidan TFT och stresshantering sätta mig själv i första rummet till en
mycket bra StressProfil som kan hjälpa dig om du är stressad.
|
